Testinlägg

Nu försöker jag ändra hur telefonen ska vara kopplad till bloggen. Det verkar svårare ju mer automatiserad funktionen är...

Referat och blogginlägg - hur börjar man?

Arbeta aktivt med texten du refererar

• studera rubriker och bilder noga
• stryk under och slå upp ord du inte förstår
• skriv stödord och egna rubriker i marginalerna
• läs ingresser och inledningar av stycken extra noga - där står ofta viktig information

Ett referat i form av ett blogginlägg

När man skriver för en blogg behöver man tänka extra mycket på att vara kortfattad, eftersom det kan vara svårt att läsa väldigt långa texter på en skärm.

Det är, av samma anledning, bra att vara generös med styckeindelningen. Kortare stycken gör blogginlägget mer lättläst.

Blogginlägget ska först och främst innehålla ditt referat, men även ett avslutande stycke med dina egna reflektioner - vad tänker du om innehållet? Håller du med artikelförfattarna? Tas någonting upp som du tycker är särskilt intressant?

Det är det sista stycket med reflektioner som gör ditt blogginlägg till ett blogginlägg!

Välkomna till mina foton

om ni blir mina vänner förstås... :-)

Här nedan följer ett försök att länka till min fotoström på flickr. Säg gärna till om ni har problem med att komma åt bilderna.

Tjipp!

http://www.flickr.com/photos/40434312@N03/

Utbildning för vem?

En sak som snabbt blir aktuell under en högst frivillig kurs som den i IKT och lärande som jag just nu läser är om man (KTH) når fram till "rätt" studenter.

Personligen kan jag tycka att det ju aldrig kan vara fel att blivande lärare och verksamma lärare lär sig om diverse verktyg (för att slippa göra en grndlig beskrivning av kursen) - även om det naturligtvis blir så att de som läser en kurs som denna på sin fritid, på sommaren, är de som redan är intresserade.

Hur gör man/vi för att nå alla som tvärtom är misstänksamma, för att inte säga negativa?

För några veckor sedan dinerade jag med (bland annat) sex stycken pedagoger (mig själv och min man inkluderade). Fyra av sex var födda på 50-talet, övriga två var jag och min man. En av de fyra 50-talisterna är rektor, en specialpedagog, en pedagog i grundskolan och en förskollärare. Alla (särskilt rektorn) argumenterade mot Internet och datorer över huvud taget. Den enda i sällskapet 50+ som förstod att det inte handlade om att vara för eller emot, utan om ett nytt samhälle och ett nytt sätt att tänka var en systemutvecklare från (ja, gissa) KTH.

Det som störde mig mest var nog attityden av att det kan vara ok för en pedagog att strunta i vilken värld barn och elever (och resten av befolkningen) faktiskt lever i, för att man själv tycker att den är en nymodighet som fört med sig mycket dåligt. När jag menade att det är viktigt att vuxna finns på plats i virtuella världar och i communities tyckte de att det bara var bra att eleverna fick se att det finns vuxna som är en motkraft.

En motkraft till vadå, är jag då benägen att fråga. Verkligheten?

Min oro är alltså: vad ska vi göra när kursen är över och vi kommer ut i skolor med rektorer och kolleger som sätter käppar i hjulen?

Jag har slagit bort dessa funderingar tidigare för jag har sett dem som överdrivna fördomar från mitt håll, men uppenbarligen är problemet stort när inte ens människor med ideal (som de jag åt middag med) är intresserade av demokratiaspekter och annat.

När ska den pedagogiska ledningen ute på skolorna ta sitt ansvar?

Säkert finns det även goda exempel där ute - kan vänskolor och utbyte mellan rektorer vara en idé?

Flickr är fullt

Något hundratal bilder är nu uppladdade på Flickr.com sedan några veckor tillbaka, kvar är att dela med sig av några till er kursare. Begränsningarna med verktyget har redan blivit uppenbara; gratiskontot är fullt. Förutom denna detalj i sammanhanget har jag också haft problem med redigeringen eftersom det bitvis inte gick att se hur bilderna jag flyttade såg ut, samt att bilderna gjordes offentliga trots att jag inledningsvis valt motsatsen(!). Jämför man med googles alternativ så tycker jag ändå att flickr ger en bättre översikt - men då krävs förstås att man ser bilderna :) Varför detta inlägg illustreras av glödande kol som ser ut som en vinst från guldbaggegalan? Jo, jag har fortfarande inte lyckats mobilblogga utan att göra det genom att posta en bild...

Det mobila bredbandet

En middagsgäst har nu sökt igenom hela trädgården: signalstyrka noll.

Mer mobil med min mobil?

Nu tror jag att jag har lyckats knyta ihop min telefon med bloggen, det förra inlägget om SJ postade jag på tåget och det verkar ju ha funkat. Nytt test kommer här, tillsammans med en bild på en väldigt hemlig strand som jag besökt idag.

Att synas är att finnas

Alla som försökt sig på att resa med tåg vet att SJ kan ha vissa problem med att komma fram i tid och med att ha ett fungerande biljettbokningssystem. Slogans, däremot, är de uppenbarligen riktigt bra på.

Test av den där tidsstämpeln...

Nu ska bloggers tidsstämpel testas... Efter vad jag hört så håller den inte vad den lovar.

Inte så mobil med min mobil

Nu har jag försökt registrera mig för att kunna mobilblogga flera gånger utan att få något kvitto tillbaka från blogger. I morgon bitti åker jag iväg till landet-utan-Internet och är helt beroende av telefonen. Vi får se hur det går.

Ångrar nästan att jag lyfte fram möjligheten att mobilblogga som en av bloggers starka sidor...

Att publicera dokument

Nu har jag lagt ut ett av dokumenten jag lekte med så att man kan komma åt det på adressen längst ner i detta inlägg.

Men! Jag hade problem...
Eftersom jag hade hållt på lite med Google docs tidigare så tänkte jag pröva på att lägga ut dokumentet från Zoho. Är det någon som vet om det går/hur man gör? Jag hittade ingen sådan funktion på dela - man kunde bara välja mellan att dela privat eller i grupp.

Det är ju en fin funktion annars, att kunna länka till en sida som enbart visar ens dokument (vilket dessutom kan hållas uppdaterat automatiskt).

http://docs.google.com/View?id=dc8tz6h8_2hmchjjgv

mina papper inte papper någon annanstans

Google documents har jag använt ett tag, främst när det handlar om att man ska vara flera på att redigera samma dokument.

Det har fungerat bra (om än inledningsvis en lite krånglig procedur med delandet), men framför allt har varit praktiskt att kunna ha alla sina grejer (e-post, gemensam kalender osv.) på samma ställe. Däremot har det inte varit särskilt snyggt. Google docs har en notepad-känsla som jag inte skulle påstå är eftersträvansvärd.

Nu har jag, genom min kurs, kommit i kontakt med två andra tjänster/verktyg: Zoho och Adobe Buzzword.

Zoho har en mycket skönare ordbehandlingskänsla än Google docs och man får snabbt lust att börja skriva. Zoho verkar dessutom ha ett lite finurligare upplägg och större möjligheter. För att veta om det stämmer måste man nästan pröva, men i Zoho verkar man kunna hantera lite större och layoutkänsligare dokument än i Google docs. De lyckas i alla fall förmedla känslan av att det är så.

Adobe Buzzword tycker jag, efter en inte särskilt grundlig undersökning, verkar lite rörigt. Men väldigt snyggt :-)

Är det möjligen så att man inte kan få allt här i världen? Eller att det är ett misstag att försöka skapa verktyg som kan göra allt? Man kanske kan tänka sig skiljda verktyg, men med länkar emellan dem...? Hmm...

Fördelarna med att dela och lagra dokument på Internet är uppenbara. Man sparar plats (även då det inte handlar om dokument som ska delas), och det är super om man till exempel ska visa sina elever hur man kan arbeta med skrivprocessen.

Å andra sidan har jag problem med att lita på att grejerna ligger kvar. Jag kan lätt lägga upp saker som säkerhetskopior och liknande, men viktiga dokument vill jag ha på usb/liknande och/eller papper. Tänk om någonting "går sönder" (jag vet inte vad jag föreställer mig här), eller om någon tar sig in och förstör...!

Extra viktiga saker (manuskript och liknande) får åka i klistrat kuvert till postverket och tillbaka innan de arkiveras. Kalla mig old school men jag är en fysisk tjej. I bemärkelsen papper.

Ett vågat Google

På LearningNet kan man läsa om Googles framtidsplaner;
det är spännande grejer vi har framför oss!

RSS - roligt som satan

Jag är så otroligt glad för den fina lilla introduktion till RSS som jag nyss kollat in på kursen.

RSS är något som jag sett poängen med länge, men som jag aldrig haft tid att sätta mig in i och därför inte fått att fungera.

Just idén med att spara tid och ändå kunna hålla sig uppdaterad är godis. Tid är ju det jag inte har.

Extra bra är att jag aktiverat en läsare som är kopplad till ett konto jag redan har - inte en massa nya uppgifter att hålla reda på =)

Några nackdelar har jag ännu inte kunnat se, återkommer med dessa om/när det blir aktuellt.

När jag börjar jobba som lärare ska jag definitivt se till att mina elever använder sig av RSS så att vi alla är med på det senaste både när det gäller skolrelaterade grejer och nyheter i allmänhet. Eleverna får de senaste nyheterna från mig, jag får inlämnade/bloggade uppgifter från dem och de kan hänga med på vad andra elever och resten av världen gör.

Tidsstämpel?

Tidigare har jag använt mig av wordpress, där det verkar finnas många fler funktioner (men också ett rörigare upplägg).

Problemet kan vara att jag inte tittat tillräckligt noga här på blogger, men jag saknar faktiskt en tidsstämpel så att det går att förbereda inlägg och sedan sätta tider på när man vill släppa dem.

Mycket praktiskt när man, som jag, inte är uppkopplad hela dagarna men kanske ändå inte vill ha en blogg som pepprar ut inlägg under några begränsade timmar sent på kvällen.

Jag ska hålla ena ögat lite extra öppet och se om jag trillar över denna finess.

Vad ska man med en blogg?

Ja. Som rubriken lyder.

Att blogga är lite som att göra en tidning (elle kanske snarare en flyer) om sig själv flera gånger om dagen.

Jag kan förstå att det är någonting som folk gör, men jag har själv svårt att sätta mig in i det - helt enkelt för att jag inte kan tänka mig att jag skulle ha tillräckligt med material till något sådant.

Men jag driver ju en (ej namngiven) blogg tillsammans med två goda vänner..?
Jo, visst är det så. Men det är ju någonting annat. Ju.
För det första skapade vi den tillsammans så att vi kan producera fler inlägg och hålla bloggen levande.
För det andra är den ansiktet utåt för en liten gemenskap som vi har, och har på så sätt blivit gruppens sätt att kommunicera med omvärlden.
För det tredje ville vi nog inte helst göra en blogg, men verktyget fanns där och vi har tids nog vuxit in i det lite.

När vi började blogga var vi inledningsvis ganska selektiva vid val av inlägg. Och ganska akademiska. Och ganska opersonliga. Detta funkade inte. Det verkar vara så att det som genererar träffar är

• att man skriver om samma sak som andra
• att inläggen inte är för långa
• att man är personlig (på gränsen till privat)
• att man inte är "svår" på något vis (läsaren ska inte behövs tänka till ett varv extra)
• att man har bilder (gärna privata)
• att man kommenterar andras bloggar och kommenterar med sin adress utsatt
• att man är sökbar på något/många vis
• att man blir omnämnd av någon som är något
  

Och sedd vill man ju bli. Och läst vill man ju bli. Varför annars lägga tid på att skriva offentligt?

Mitt problem tror jag är att jag inte vill bli sedd och läst om det jag publicerat är skit. Jag vill tillföra någonting. Jag vill slippa rundgången när alla diskuterar samma sak med samma ord om och om igen.

Detta innebär att jag har ett ganska ordentligt filter på när jag bloggar = få inlägg som genererar få träffar.

Ett första inlägg

Nu under sommaren läser jag KTH:s distanskurs Digital kompetens och lärande - IKT och pedagogik för det 21:a århundradet.

Det är en kurs som jag hoppas ska hjälpa mig så att jag kan skapa meningsfullt lärande för de elever jag förhoppningsvis får när jag är färdig gymnasielärare i svenska och samhällskunskap i januari 2010.

En av uppgifterna på kursen är att starta den här bloggen, vilken förhoppningsvis ska bli en plats för reflektion. Check.