Ja. Som rubriken lyder.
Att blogga är lite som att göra en tidning (elle kanske snarare en flyer) om sig själv flera gånger om dagen.
Jag kan förstå att det är någonting som folk gör, men jag har själv svårt att sätta mig in i det - helt enkelt för att jag inte kan tänka mig att jag skulle ha tillräckligt med material till något sådant.
Men jag driver ju en (ej namngiven) blogg tillsammans med två goda vänner..?
Jo, visst är det så. Men det är ju någonting annat. Ju.
För det första skapade vi den tillsammans så att vi kan producera fler inlägg och hålla bloggen levande.
För det andra är den ansiktet utåt för en liten gemenskap som vi har, och har på så sätt blivit gruppens sätt att kommunicera med omvärlden.
För det tredje ville vi nog inte helst göra en blogg, men verktyget fanns där och vi har tids nog vuxit in i det lite.
När vi började blogga var vi inledningsvis ganska selektiva vid val av inlägg. Och ganska akademiska. Och ganska opersonliga. Detta funkade inte. Det verkar vara så att det som genererar träffar är
- att man skriver om samma sak som andra
- att inläggen inte är för långa
- att man är personlig (på gränsen till privat)
- att man inte är "svår" på något vis (läsaren ska inte behövs tänka till ett varv extra)
- att man har bilder (gärna privata)
- att man kommenterar andras bloggar och kommenterar med sin adress utsatt
- att man är sökbar på något/många vis
- att man blir omnämnd av någon som är något
Och sedd vill man ju bli. Och läst vill man ju bli. Varför annars lägga tid på att skriva offentligt?
Mitt problem tror jag är att jag inte vill bli sedd och läst om det jag publicerat är skit. Jag vill tillföra någonting. Jag vill slippa rundgången när alla diskuterar samma sak med samma ord om och om igen.
Detta innebär att jag har ett ganska ordentligt filter på när jag bloggar = få inlägg som genererar få träffar.
Det du skriver är ju väldigt vettigt. Webben lever ju faktiskt sitt eget liv där kvasidiskussioner om väskor kan kan väcka läsar stormar.
SvaraRaderaTack för din kommentar!
SvaraRaderaJo, jag är dessutom medveten om att det är typiskt fånigt att gnälla på detta fenomen - jag kan bara inte låta bli =)